tisdag, september 02, 2008

Bältesproblematiken

Jag har, som sagt, varit på semester några veckor. Jag var i ett land på andra sidan jorden och vardagen såg helt annorlunda ut. Det var skönt, och givande.

På flygresan hem behövde jag för första gången någonsin ett förlängningsbälte till säkrehetsbältet. Jag har bävat för det länge, jag brukar alltid kämpa och dra in magen så mycket jag bara kan, för att slippa. Det är självklart inte bekvämt, men mindre skamligt. Den här gången kom flygvärdinnan och frågade mig redan innan jag hade hunnit prova om jag fick plats. "Nej jag tror inte det behövs", sa jag, men hon sa "jag tror det skulle vara bekvämare för dig". Som om det var den självklaraste saken i världen. Hon hade rätt, förstås. Det var mycket bekvämare att justera bältet som jag ville, än att sitta och hålla in magen under tolv timmars flygning. Och helt ärligt, jag trodde det skulle kännas värre. Jag trodde jag skulle skämmas som fan och vara ledsen flera timmar efteråt. Det var jag inte. Det gick bra. Känns lite som en vinst att det kändes bra, men det känns ändå skit att jag är så stor att jag behöver ett extra bälte.

Fler som har upplevt detta?

3 kommentarer:

  1. Inte personligen. Men jag minns en gång för flera år sedan hur en bekant inte kunde åka en berg och dalbana som var av typen där du sitter i ett eget säte och fäller ner en bygel. Det visade sig att den typen var han tvungen att avstå helt för att han inte rymdes. Jag såg inte en blinkning från hans sida, men själv skämdes jag otroligt för hans skull...

    SvaraRadera
  2. anonym: han blinkade alldeles säkert mer än en gång inombords. Det måste ha varit jättejobbigt. Själv undviker jag utan tvekan att åka karuseller och liknande, just för att inte behöva uppleva det din som din bekant var med om.

    SvaraRadera
  3. Jag minns när vi skulle åka till Turkiet ett år så fick min sambo nästan inte plats i stolenmen vi gjorde inget av det...

    Jag kan säkert täka mig att han kände sig inte så bra men jag kommenterade inget för jag tänkte det ordnar sig och det gjorde det...

    vad bra att du kunde känna dig bra efteråt för flygvärdinnan menade bara väl och du är inte ensam och det är nog inte första gången de möter människor som är större...

    Så ta det som en omtanke från henne/Kram

    SvaraRadera