(läs mer här).
Man kan, förenklat, beskriva det så här:
Energicirkeln är ett av gestaltterapins grundbegrepp. Tänk dig ett cirkelförlopp som börjar med en händelse eller en obalans i tillvaron, till exempel en känsla av törst. Den förvandlas strax till en medveten tanke: att dricka. Nästa steg är att mobilisera energi och gå till handling, att gå till vattenkranen. Medan du dricker uppstår kontakt mellan tanke och känsla: ”Jag känner att jag dricker och jag känner hur det påverkar mig”. Cirkeln sluts genom att törsten försvinner och du är fri att gå vidare i en ny energicirkel. Men om det uppstår ett hinder, om du till exempel inte känner att du är törstig eller inte kan mobilisera kraft att dricka, eller helt enkelt är medveten om det men väljer att inte bry dig om det – då är händelsen oavslutad, vilket binder energi och gör det svårt att komma vidare. Kanske inte så farligt om det bara handlar om att dricka vatten någon gång, men värre om det gäller livets viktiga skeden och vägval. (Källa.)
När det handlar om törst låter och är det enkelt, men när det handlar om andra saker är det svårare. Poängen att vi följer detta mönster vid varje händelse eller obalans som uppstår i våra liv. Ibland fullföljer vi cirkeln och går igenom alla stegen, men ibland, eller ofta, stannar vi någonstans på vägen, gör ett stopp.
Det kan till exempel vara att se att någon ringer, men låta bli att svara. Tänka att man inte vill facea den personen just då, att man inte orkar tala om hur man mår, eller kanske ännu hellre inte orkar tala om att man inte vill tala om hur man mår. Då stannar man till, går inte vidare i cirkeln utan stoppar liksom huvudet i sanden och låtsas som att det inte har hänt.
Eller så kanske man står i en provhytt och provar byxor. Är man överviktig är ju detta en riktig pina, och det behövs inte mycket för att det ska förstöra dagen eller kanske till och med veckan. Att inga byxor passar för att man är för tjock kan vara obalansen som uppstår. Antingen möter man den känslan och handskas med den, fullföljer cirkeln, eller så stannar man till på vägen. Och går kanske hem och hetsäter för att döva känslan. Man låtsas som att händelsen inte har hänt.
Jag har blivit mycket mer medveten sedan vi pratade om detta. Medveten om hur jag gör nu, men också hur jag har gjort tidigare i livet. När det gäller maten har jag sällan gått hela cirkeln runt. Jag har stannat tidigt, tänkt "det är ingen idé", och ätit. För mycket. För onyttigt. Och av fel anledning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar