Jag tror nämligen att om man gör det, om jag lär mig att göra det, så slutar jag att behandla mig själv så här. Om jag kunde tycka om mig själv fullt ut så tror jag inte att jag skulle skada mig själv med maten, inte skulle ha en så hård inre domare, och inte skulle känna skam, skuld och förlust var och varannan dag.
Det vore en befrielse.
wow!
SvaraRaderavilket makalöst vackert inlägg!
du är så klok.
tänk vilken värld vi skulle leva i om alla otrygga fick en stor portion egenkärlek.
för då skulle även de som kränker och bråkar och är nedlåtande sluta med sin idioti och låta mig som oftast blir hackkyckling läka ifred =)
stor kram
Så inspirerande tanke. Och så spännande att läsa om din terapi. Känner så igen mig. Visst är det märkligt att den största kritiken ger vi oss själva - vi får den inte från andra... Själv funderar jag mycket runt skuld & skam just nu, vad det gör med oss, allt det där som vi bär inom oss, försöker dölja, trycka undan, inte tänka på. Tänk om jag kunde lägga den energin på något positivt i stället! Vilka storverk som skulle kunna uppstå...
SvaraRaderaKram
jagvillhittasolen: precis. Tänk om alla bara kände den där kärleken inifrån och ut. Vilken värld. Kram!
SvaraRaderakakan: men precis, all den där energin. Jag tänker ibland vad som skulle hänt om jag lade den på t ex forskning eller utbildning istället. Jag tror jag hade varit doktor by now :) Kram