Jag har länge tänkt på att göra detta. Skriva ner hur det känns. På riktigt. Hur det känns att alltid vara för stor, att inte orka, att försöka gömma sig när det är så uppenbart att det inte går. Att ursäkta sig. Att vilja så mycket men inte våga. Att var rädd, att vara arg, att vara ledsen. Kanske kan jag komma en bit på väg i undersökandet om min sjuka relation till mat och till min kropp. Kanske inte. Kanske hjälper jag någon, kanske inte. Oavsett vilket ska det bli skönt att skriva av sig. Att visa att det alltid, alltid finns en person bakom fetman. Känslor, tankar och åsikter.
Välkommen hit.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag lade in dig på mina favoriter.
SvaraRaderaTack! Gulligt av dig.
SvaraRaderaHej! Har läst igenom dina inlägg och tycker det är en jättebra blogg du startat. Mycket av det du skriver känner jag igen mig jättemycket i! Trots att du förmodligen inte skulle se mig som jättestor, vad vet jag, men tankarna är demsamma. Tycker det är jättebra att det sätts ord på sådana tankar så folk förstår mer. Har själv t.ex stört mig på otaliga ggr att folk tror att tjock = lat och okunnskap. Som du skriver kan man oftast allt om kost och motion perfekt och det handlar mer om relationen till mat som substitut för något annat.
SvaraRaderaNu blev det en massa babbel. Ville bara säga att det är starkt av dig att skriva av dig så öppet! / K
k: tack! Precis som du skriver handlar det inte om storlek, vem som är större eller mindre. Tankarna och beteendet är ju desamma. Jag är glad att du gillar bloggen.
SvaraRadera