torsdag, oktober 14, 2010

Nytt

Jag fick en tanke i mitt huvud häromdagen. Jag frågade mig själv: skulle jag må lika bra med mig själv oavsett om jag gick ner i vikt eller inte?

Det är det som gör att jag tror att det faktiskt kommer att gå den här gången. Jag går ner för att min kropp vill det, inte min själ. Låter det luddigt? Det är det inte, det känns glasklart. Och DET är en helt ny upplevelse.

Speciellt om man jämför med den här bloggens början. (Arkiv finns i högerkanten.)

onsdag, oktober 13, 2010

Läs gärna

Dagens lästips:

Jag klarar det

Mycket stark blogg av en ung tjej som kämpar.

tisdag, oktober 05, 2010

Mod

Jag har vågat en sak till. Jag har börjat på ett viktminskningsprogram. Eftersom detta inte är en viktminskningsblogg kommer jag inte att skriva detaljerat om det här, men en sak vill jag skriva:

det här är första gången i livet som jag försöker gå ner i vikt för min egen skull. Jag är fortfarande fullkomligt övertygad om att alla har rätt till sin plats i samhället, stor som liten, tjock som smal, och allt däremellan. Men jag är numera även, inifrån och ut, säker på att jag inte vill gå ner i vikt för att passa in, för att bli lycklig eller för att tillfredsställa någon annan.

Jag gör det för att jag vill ha en stark och frisk kropp som jag kan använda istället för att avsky. Det är en skön känsla, och hittills går det riktigt bra. Och redan gillar jag min kropp lite mer.

Sommaren 2010

Sommaren var tung. Sommaren är alltid en tung årstid för mig men i år var det värre än på länge. Troligtvis för att jag var större än på länge också. Jag kände mig ivägen hela tiden, och varm och svettig. Samtidigt klädde jag mig mest i jeans för att det döljer bra.

Men ibland är det tur att man har vänner. Och ibland är det viktigt att våga släppa taget och försöka lita på dem. Det vågade jag, och det är jag så glad för. Jag har varit hos några vänner på deras lantställen och där har jag verkligen vågat bada, visa mig naken eller i baddräkt. Ha klänning eller kjol. Jag har solat och badat. Vilken känsla. Min ångest inför det har så klart legat i att jag med sol och bad tänker mig allmäna bad och stränder packade med folk. Det har aldrig varit något för mig, varken som smal eller tjock. Men nu, att bara kunna hoppa i från en brygga utan en enda åskådare. Vilken befrielse.

Tack fina, fina vänner.

Att avstå

Vad jag avstått från senaste tiden för att jag inte vill visa upp mig på grund av min storlek:

en dejt
en tjejfest med sju-åtta sköna, härliga men skitsnygga tjejer
sommarsemester med en vän jag inte träffat på två år
två after works
en födelsedagsfest
en bokbytardag
två konserter

Så jobbigt är det att ha sådan stor avsky för sig själv, att man hellre är hemma än missar fina grejer.