Sommaren var tung. Sommaren är alltid en tung årstid för mig men i år var det värre än på länge. Troligtvis för att jag var större än på länge också. Jag kände mig ivägen hela tiden, och varm och svettig. Samtidigt klädde jag mig mest i jeans för att det döljer bra.
Men ibland är det tur att man har vänner. Och ibland är det viktigt att våga släppa taget och försöka lita på dem. Det vågade jag, och det är jag så glad för. Jag har varit hos några vänner på deras lantställen och där har jag verkligen vågat bada, visa mig naken eller i baddräkt. Ha klänning eller kjol. Jag har solat och badat. Vilken känsla. Min ångest inför det har så klart legat i att jag med sol och bad tänker mig allmäna bad och stränder packade med folk. Det har aldrig varit något för mig, varken som smal eller tjock. Men nu, att bara kunna hoppa i från en brygga utan en enda åskådare. Vilken befrielse.
Tack fina, fina vänner.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar