Jag läser hos Anna om makten att påverka hur man själv mår. Ju mer jag tänker på det ju mer ledsen blir jag. Det känns som att jag är en slav under maten och vikten. Jag vill verkligen inte att något eller någon annan än jag själv ska ha makten över hur jag mår, men de senaste veckorna känns det som att jag har varit handlingsförlamad och tvungen att kapitulera under allt det som får mig att äta.
Jag vill vara stark nog att själv kunna fatta beslutet att inte äta, men det går bara inte. Inte just nu. Det är en total paradox, för samtidigt känner jag att nu måste det vara nog snart, mitt liv kommer inte att fungera om det ska fortsätta så här.
Vanmakten är skrämmande och nedbrytande, och jag skulle verkligen behöva ta mig ur den här destruktiva cirkeln.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Hej!
SvaraRaderaTitta in på en nystartad blogg av mig och följ min viktnedgång, den är till för att stötta andra och även för att jag själv ska kunna få råd och stöd av andra i samma situation! Ett bra utbyte helt enkelt..Välkommen!
/Miss FatSo-fia
Jag tror att man måste ha en styrka inifrån och tycka, älska sig själv innan man kan ta tag i det destruktiva...
SvaraRaderaNu är inte jag en psykolog men jag har gått en bra terapi och fått så mycket hjälp det senaste ½ året...
Men det är ett straff man ger sig själv när man är självdestruktiv, man är inte värd mer tycker man och då tar man till mat, tabletter, skär sig osv...
Kan du inte få hjälp någonstanns där de kan lära dig att älska dig själv för den du är...
Jag har många vänninor som är stora (Jag hatar ordet fet, tjock) min sambo är stor och väger 120kg medans jag själv väger 70...
Han säger själv att han inte är motiverad att gå ner i vikt och det är inget jag pratar om eller tänker på heller för jag älskar han av hela mitt hjärta och han är han...
Jag har aldrig tänkt att han är stor och likaså¨med andra människor...
De som är snällast i min krets de är de större människorna...
Men du är värd att älska dig själv och du ska bara vara med människor som accepterar dig för den du är...
du är värdefull/Kram