torsdag, september 25, 2008

Faded memories

En sak skrämmer mig, på sistone. Jag har glömt bort känslan av att vara smal.

Jag har inte alltid varit överviktig, inte heller kraftigt överviktig. Jag var betydligt smalare när jag växte upp, och när jag precis blev vuxen.

Tidigare har jag alltid kunnat minnas känslan av hur det var. Hur det kändes i kroppen. När jag satt ner, hur det var att ha en platt mage som inte veckades i valkar. Att få plats i alla stolar. Att sitta i någons knä utan besvär. Att ha för stora kläder. Att prova kläder i affärer och behöva hämta en mindre storlek.

Jag minns det inte nu. Det skrämmer mig. Jag minns bara hur det är att vara fet, trött, stor och i vägen. Det känns jättehemskt, verkligen. Är det här jag nu?

3 kommentarer:

  1. uhhh.. jag känner igen mig i så mycket du skriver. tyvärr (eller lyckligtvis kanske man ska säga) har jag ingen aning om hur det känns att vara smal. Är mer eller mindre född med min övervikt. Har startat bloggen www.naannii.blogspot.com för att blogga om mitt desperata försök att gå ned i vikt, och kanske genom det också höja min motivation.

    Se framåt, mot lättare tider!
    // Naannii

    SvaraRadera
  2. jag har inte själv några direkta erfarenheter av övervikt, men en jobbig relation till mat har jag haft i flera flera år. jag har läst alla dina inlägg du och vill mest bara säga att jag hejar på dig, jag hoppas att du kan förändra det som grämer dig! jag tror på dig!

    kram

    SvaraRadera
  3. Jag känner iigen mig när de tog bort min medicin, hur ska jag leva, jag har ju levt så jämt och vad händer nu...

    Jag kom inte ihåg hur jag levde innan *Huu*

    Ha det gott

    SvaraRadera