Jag har legat däckad i en elak förkylning ett tag, därav ingen uppdatering på bloggen.
Trots att jag inte skrivit på länge är ni så otroligt många som kommer in hit varje dag. Många unika besökare, och ännu fler sidvisningar. Det är smickrande för mig, förstås, att ni vill läsa det jag skriver. Men det är en viktig signal också - det pratas inte om övervikt på det här sättet, men det finns uppenbarligen ett behov av att göra det.
Det, gör mig faktiskt inte bara glad, utan även ganska ledsen. Vi är så många som mår dåligt, och tycker illa om oss själva. Och så många som kämpar, men i det tysta.
Min förhoppning är att det inte ska behöva vara i det tysta längre. Jag hoppas att vi kan finna lite stöd i varandra här. Tack för alla fina kommentarer. Fortsätt skriva, ventilera, uppmuntra.
PS. Är du intresserad av att gästblogga här? Maila mig! DS.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Kära du, det är så att folk törs inte att prata om det men här i bloggvärlden törs vi att öppna oss och det är fantastisk blogg och vilket mod du har som skriver och delar med dig ditt liv och tankar till oss...
SvaraRaderaJag själv har drabbats av incest sedan 4 års ålder och fram till jag var 21, jag var höggravid sista våldtäckten och min 1½ åriga son bredvid mig...
Jag var gift och mitt ex visste ingenting...
I April i år så försökte min äldsta dotter ta sitt liv och när jag sitter med psykolog och henne så talar hon om att även hon är utsatt av mina morbröder och min morfar, 2 veckor senare berättr en annan dotter för mig att hon också är utsatt och så dog min allra bästa vännina som var alkoholist och mist en son till himlen...
Mitt liv rasade det var då jag fick komma på psyket...
Idag så bor min mamma med sina morbröder, jag har 4 syskon som är drabbad men när polisanmälan kom upp så började de ifrågasätt varför vi gick emot så de snällaste människorna som fanns...
Så idag har jag brytit även med min mamma och syskon...
Jag har fått kontakt
med fler som är utsatt men det är inget jag direkt skriver i min blogg för att på något vis skydda mina barn...
Men jag önskar en dag att jag kommer att stå där och säga, jag är utsatt för incest...
Usch, vad jag pratar, jag är sådan...
Säg till om det blir för mycket/Kram