Ibland låter det som ett skämt, när jag tänker på det. Att jag är fet. Att jag blev en sån som är fet. Att mina vänner har en fet kompis. Att min bror har en fet syster. Jag känner mig ju så himla normal. Alltså - jag känner mig absolut inte normalviktig, men jag känner mig som en så normal person. Men jag vet att jag inte är det.
Jag är "den feta".
(Obs: jag menar absolut inte att feta inte är normala personer. Men jag kan inte uttrycka känslan på något bättre sätt än så.)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
pssst... ang. skavsår på låren vid svettiga sommardagar i kjol. Använd deodorant och rolla in insidan av låren och låt torka innan du rör dig. Är själv överviktig och har testat, funkar skitbra =) hoppas det funkar för dig med.. kjol är fint, på alla =) *kram
SvaraRaderajenny: tack för tipset! kram
SvaraRaderaÅh men så får du inte tänka. Alla har rätt att se ut som de vill och inte tror jag att folk känner igen dig på att du ska vara "den feta"? Jag vet hur det känns att känna sig fel och inte riktigt som alla andra, men du ska inte må dåligt! Du har lika stor rätt som alla andra att vara DU! Även om du finns i en större kropp! Du ska vara DU (ditt namn) inte hon som är fet. Miljoner kramar till dig!
SvaraRaderaJag har tänkt precis samma tanke. Jag är den tjocka Anna. (Hade en bästa vän ett tag som var totala motsatsen till mig - väldigt lång, smal så höftbenen stack ut och ryggraden syntes i varje steg hon tog, blond, blåögd och allmänt snygg och hon hette också Anna) Tyvärr blev vi också kallade för Helan & Halvan. Hur som helst så har jag också satt stämpel på mig själv sådär, tjocka flickvännen, tjocka systern, tjocka barnet, tjocka vännen osv... stämpeln är ju däremot satta av oss själva och antagligen inte av de runt omkring oss. Men det är svårt att tänka så...
SvaraRaderaåååååh vad jag känner igen det där. jag har alltid tänkt "jag är tjockisen i klassen, det är jag som är fetast av alla". skitjobbigt. ångest.
SvaraRaderanu håller jag på att gå ner i vikt och har hittills gått ner 30 kilo. det är också konstigt, för nu ses jag som smal och jag är helt ovan att vara i den rollen. t.ex när det gäller prat om övervikt så är det som att jag inte har någon rätt att yttra mig för att jag nu är smal, men hallå! jag har ju vägt 105 kilo, jag vet ju hur det är!
det är jobbigt iaf, bra skrivet!
Du har fått en "i love your blog"-nominering på min blogg, gå in på min sida för att läsa mer. :)
SvaraRaderaJag kör igång en utmaning på min blogg med start imorgon, kolla gärna för mer information och hoppas att du har lust att vara med. :)
SvaraRaderahttp://kanjagblismal.blogg.se/2008/september/utmaning-din-svaghet.html
WOW! Äntligen har någon skrivit ner mina tankar!! Jag är helt tagen, det var verkligen huvudet på spiken!
SvaraRaderaJag har länge skjutit ifrån mig alla problem och hajjar liksom till när jag måste titta i en spegel. Är det där jag? NEJ! Sedan i våras har jag börjat promenera en hel del, och har fått problem med kroppen. Det började med att jag skadade ena foten för nästan 5 år sedan, och nu i våras den andra. Jag insåg att det här funkar inte längre! För drygt 6 veckor sedan anmälde jag mig till Xtravaganza, och har nu idag druckit pulver i 4½ vecka. Jag skall dricka till Lucia, ta ett uppehåll på halvfart (pulver + mat) fram till nyårsdagen och sedan kör jag en månad till. 1/2 borde jag vara klar, ha gått ner mina 53 kg. Jag har idag gått ner 11 (på 4½ vecka). Jag gör detta för MIG inte för någon annan. Jag tycker detta du skriver är så otroligt viktigt att jag skulle vilja skriva och länka hit till dig från min blogg. Får jag det? Om du inte får med min mailadress i denna kommentar kanske du kan skriva en kommentar i min blogg (eller svara här) så att jag fattar vad du menar. Jag skulle vilja att andra läser det du skriver, både min familj och vänner som är "smala" och andra bantar-kompisar. Hoppas du säger ja. Oj vad långt det blev... Sorry!
johanna: tack för dina fina och peppande ord. kram!
SvaraRaderaanna: jättehemskt att ni blev kallade så. Som du säger är det ju vi själva som ger oss den där stämpeln, synd bara att den är så svår att tvätta bort. Känns mer som en tatuering. Tack för nominering och utmaning!
elina: jag tror faktiskt det där är ett problem. Kanske handlar det om avundsjuka? Självklart har du "rätt" att yttra dig, du om någon vet ju hur det är att vara överviktig! Dessutom kan du säkert dela med dig massor av erfarenheten av vad som händer med insida och utsida vid viktnedgång. Grattis till din fantastiska prestation!!
lena: vad trist att du skadat dig. Och vad kul att det känns bra det du gör nu! Grattis till viktnedgången. Självklart får du länka hit!
Hej igen. Nu har jag skrivit om din blogg på min blogg. Jag skall också lägga till en länk i min länklista.
SvaraRaderaTack för det du skriver, skriv MER!
Lena
Tack för att du finns!
SvaraRaderaanonym: tack, vad snällt skrivet!
SvaraRaderaVerkligen min åsikt och nu tänkte jag göra avbön och berätta att jag lagt upp en länk till dig.
SvaraRaderaOm du har ngt emot de så hoppas jag att du hojtar till i min blogg.
Kram och ha en jättefin dag!
Hittade hit av en slump, och sen kunde jag knappt sluta läsa. Dina ord berör verkligen genom att vara nästan grymt ärlig när du skriver ner dina tankar.
SvaraRaderaEn vacker blogg som jag är glad att jag hittat!
/ Anna
Vilken bra blogg! Du skiver verkligen ärligt och öppet om din situation. Jag har själv varit gravt överviktig och känner så igen mig i att alltid vara den "fetaste" och just det där med kort som du skriver. Det första jag kollade på om jag var med på ett kort var om jag såg fet ut, vilket jag alltid tyckte att jag gjorde även om jag kanske känt mig fin och fint klädd när kortet togs. En annan sak som jag tänker på nu är att när jag är normalviktig så behandlas jag så annorlunda, ex så stannar bilar oftare vid övergångsställen än tidigare, jag får bättre service i affärer (speciellt klädaffärer) och folk "ser " på mig på ett annat vis. Vi lever i ett sjukt utseendefixerat samhälle.
SvaraRaderaJag vill tacka dig för en blogg som berör och som jag kommer att fortsätta följa
Lena