Allt såg bra ut. Alla prover var normala. Socker, kolesterol, blodfetter, sköldkörtel osv. Allt normalt. Så fantastiskt skönt, jag har verkligen varit orolig. Orolig för diabetes, orolig för allt möjligt. Han lät inte heller så orolig över blodtrycket, jag ska tillbaka om några veckor och kolla igen men han trodde inte det var någon fara. Skönt.
Däremot får jag noll respons gällande kampen med vikten. Nu pratade vi i telefon, och jag vågade vara lite kaxigare. Jag tog upp allt om att det är en mental kamp/störning som jag haft hela mitt liv, att jag faktiskt har försökt och försökt och att jag är motiverad, men att jag inte gått ner mer än ca 1 kilo i månaden, vilket är alldeles för lite och för långsamt eftersom jag har en så kraftig och hälsofarlig övervikt.
Det enda han hela tiden sa var att det är viktigt att jag är motiverad, och att jag måste motionera och tänka på min kost.
Det känns så dödfött. Hur får man en människa att förstå? En läkare? Vi avslutade i alla fall samtalet med att vi skulle ta upp det igen om några veckor, och jag sa att om inte han har erfarenhet och kunskap att hjälpa mig så kanske jag kan remitteras vidare till en terapeut, eller till överviktsenheten på Karolinska. Han sa ja, och att vi skulle prata om det när vi ses.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Så bra att du sa till! Oerhört starkt av dej! Fortsätt stå på dej, för du vill ju ha hjälp. Om gå ner i vikt bara handlade om lite mer råd om kost och motion skulle det inte finnas överviktiga, att inte läkare begriper det... Har du läst Lisbeth Stahres böcker om KBT och övervikt? Rekommenderas. Och fortsätt stå på dej när du pratar med läkaren igen, så du får en remiss vidare. Pepp!Pepp!
SvaraRaderakakan: tack! Har inte läst hennes böcker, men känner till hennes metod. Tack för tipset! Och för peppen! Kram.
SvaraRadera