Efter lång väntan

Svar på era frågor. Förlåt att det har dröjt!

Elna sa...
HejVad arbetar du med?Lena

Svar: hej! Jag arbetar på kontor, på en kundsupport på ett stort företag.

Anonym sa...
Är så sorgsen efter att läst allt det du skrivit. Att man kan lägga så stor betydelse på vad andra tycker eller kan tänkas tycka, när det egentligen inte betyder nåt. Det är ju ens egen attityd, ens eget sätt att ta saker som man kan välja och ska lägga betydelse på. Vad alla andra gör eller tycker kan man inte ta ansvar för, eller ta åt sig. Jag blir så paff varje gång jag ställs inför saker som jag "lär" mig att si och så ska det va. Som att jag inte har vett att skämmas över mina håriga ben. Tydligen ska man vara rakad. Jag som i alla år badat bland folk och inte fattat det.Undrar hur många jag skadat? ;)Nä jag får hejda mig här! :DTa hand om dig!Pia

Svar: jag kan förstå din reaktion, men många av oss har mönster inlärda från väldigt tidig ålder. Jag kan inte minnas en tid när jag inte funderade på hur jag uppfattades eller hur jag "skulle vara". I problematiken ligger förstås också att jag inte vill vara så här, vill inte se ut så här. Om jag trivdes med mig själv och med min storlek skulle jag förhoppningsvis inte bry mig lika mycket om vad folk tyckte. Jag bryr mig för att jag inte mår bra. Och mår inte bra för att jag bryr mig, antagligen.

Bea sa...
Jag är själv överviktig och känner igen mig i det du skriver att man t ex känner sig ful och oattraktiv p ga fetman. Jag har försökt en massa gånger att gå ner i i vikt men misslyckas gån på gång. Har du själv tänkt att fatta ett stort beslut att gå ner i vikt en gång för alla?

Svar: ja, jag har ofta tänkt den tanken. Jag har också gjort flera försök. Anledningen till att de har varit misslyckade försök tror jag är just för att det varit "ett stort beslut". För mig är det förödande att lägga så stort hopp, och krav, i en enda handling eller ett enda tillfälle, det gäller annat i livet också. Jag har varit expert på att ställa höga krav på mig själv, för att sedan förbanna och bestraffa mig själv när jag inte har lyckats. Alla misslyckas. Det är förstås normalt, mänskligt och ok. Det är däremot inte normalt att tro att man ska kunna gå igenom hela livet utan att misslyckas. Med det sagt, så tror jag inte att ett sådan beslut skulle fungera på mig, ni vet "1 maj ska jag sluta överäta helt och hållet, jag ska träna varje dag och aldrig mer äta onyttigt". Det är dömt att misslyckas. Det som jag däremot tror på, är att göra ett försök att varje dag försöka fatta ett vettigt beslut. Vad vill jag med den här dagen. Hur vill jag må. Hur vill jag känna mig när jag går och lägger mig på kvällen. En dag i taget, ett val där jag väljer mig själv och mitt välmående. Det är vad jag ska försöka med, vad jag vill försöka med.

Anonym sa...
Hejsan! Jag skulle vilja veta vad det absolut pinsammaste du varit med om relaterat till din kropp/vikt??? Jag har varit med om MYCKET...

Svara: hm, svår fråga. Jag tycker att det pinsammaste är när jag ser i folks blickar hur de tänker på min storlek. Det är som att de inte förväntat sig att jag är SÅ stor liksom. Annars minns jag förra sommaren hur jag var på en bar med enbart såna där höga barstolar, som hade armstöd också. Jag hade väldigt svårt att få plats, och det var jättejobbigt eftersom alla redan satt när jag kom och såg på mig när jag försökte klämma mig ner. Vad har du varit med om, något du vill berätta?

- Avalonia - sa...
Jag har läst din blogg till och från i ca ett år men aldrig lämnat någon kommentar. Att jag gör det nu beror på att jag själv precis startat en blogg och tänkte lägga in dig som en av de bloggar jag läser (hoppas det är okej). Vill bara säga att jag känner igen mig i så mycket av det du skriver!!

Svar: hoppas det går bra med bloggandet! Självklart får du länka.

Anonym sa...
Jag har alltid bantat och känt mej tjock, när jag vägde 60kg kände jag mej lika tjock som nu vid 99kg. Det har alltid suttit i hjärnan på grund av min barndom. Jag har vid 41 års ålder äntligen fatta att sluta plåga mej själv vilket jag gjort sen jag va typ 13år. Har nyss börjat med LKHF och mår jätte bra känner inte av något sug alls av något. Jag har känt och känner fortfarande exakt som du, tänker varje min på hur jag ser ut och att jag inte duger. Köpa kläder glöm de..suck Men nu är det nog med självplågeri, som man behandlar sig själv skulle man inte behandla sin värsta fiende ens, eller hur! Norrlänskan

Svar: Vad glad jag blir att du verkar må bättre och vara på en bra väg! Lycka till i fortsättningen också. Och hälsa norrland ;-)

Anonym sa...
Meeen, var har du tagit vägen? Hoppas att allt är bra. Saknar dina inlägg...

Svar: allt är bra, men jag har haft tuffa månader. Relationsstrul, problem på och med jobbet, och mycket som påverkat mig, min självkänsla och mitt ätande. Jag hoppas jag kan uppdatera oftare nu.

Tjockisen sa...
saknar också dina inlägg :(

Svar: tack, jag ska som sagt försöka skriva oftare.

Det går alldeles utmärkt att fortsätta fråga, om det är någon som undrar något.