Terapeuten uttryckte sig ungefär så här:
tänk dig att det faktiskt kanske kan vara så här: det finns inget rätt. Det finns inget fel heller. Att vara tjock är inte fel, men det är inte rätt heller. Att vara smal är inte heller rätt, men inte heller fel. Rätt och fel är bara konstruerade värderingar, och har inget värde på riktigt. Det är inte fel att tycka om mat. Det är inte rätt heller. Det bara är.
Det finns nämligen bara val, och konsekvenser. Att äta en pizza är varken rätt eller fel, men det ger andra konsekvenser än att inte äta den. Att inte äta något alls på en vecka är inte heller varken rätt eller fel, men ger andra konsekvenser än att göra det.
Sedan fick jag tänka efter själv och först svara på frågan
vad blir konsekvensen av att fortsätta leva som du gör nu?
Mitt svar blev: att jag troligtvis fortsätter gå upp i vikt. Att jag fortsätter hata mig själv, fortsätter vara olycklig för det, fortsätter begränsa mig i det jag vill göra. Kanske dessutom att jag inte fortsätter vara frisk, utan drabbas av någon sjukdom.
Efter det fick jag så svara på frågan
vad blir konsekvensen av att du bryter mönstret och lever mer hälsosamt?
Jag svarade: att jag blir mer tillfreds med mig själv. Att jag kan bli den jag känner innerst inne att jag är. Att maten och självhatet inte har makten över mitt liv längre. Att jag kan välja hur jag vill leva och vad jag vill göra.
För mig var det en revolution inuti mig när jag tänkte på det på det sättet. Det låter logiskt, men ingenting är ju logiskt när det handlar om känslor och tankar.
Det här är ju så klart heller ingen magisk, enkel lösning. Men för mig var det så skönt att lyfta bort värderingen, och införa medvetenheten. Jag är inte en sämre människa för att jag äter godis. Men jag gör mig själv medveten om vad konsekvenserna av att göra det är. Och det är bra mycket lättare att leva med att ha gjort ett aktivt val, än att skuldbelägga något som man "vet" var fel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar