Jag minns inte riktigt hur gammal jag var. Min bror hade hårdrockslångt hår, så kanske var jag tolv, tretton? Det var sommarlov. Jag hade varit ett tag hos vår pappa som bodde i en annan stad. Jag och pappa stod på busstationen för att hämta min bror som nu skulle komma och hälsa på. Jag hade inte sett honom på flera veckor, och jag såg verkligen fram emot det. Jag avgudade min bror. Han var den bästa person jag visste. Min stabilitet när mamma och pappa skilde sig, den som alltid tagit hand om mig och alltid, alltid försvarat mig.
Vi stod på stationen, och så kom han. Han bar på packning och en gitarr och han hade fått jättelångt hår. "Vad långt hår du har fått!", sa jag. "Ja. Och du har blivit fet." sa han.
Jag förstod ingenting. Hörde jag rätt? Vad sa han? Det var ju bara lycka, glädje, vi hade ju nyss kramats. Vad hade min kropp med det att göra?
"Mamma tycker också att du har blivit fet och hon har sagt åt mig att hålla koll på dig så du inte äter för mycket."
Allt snurrade. Leendet försvann. Och jag blev stum.
Min trygghet ryckte bort lyckan och introducerade något nytt i vår värld. Den där hur jag såg ut spelade roll, fastän vi var syskon. Fastän vi var familj och syskon som skulle älska varandra för alltid oavsett vad som hände, vad vi gjorde och hur vi såg ut. Allt förändrades. Plötsligt dög jag inte som jag var längre.
Pappa stod bredvid och hörde alltihop, men sa inte ett ord. Jag minns inte vad som hände sedan, antagligen gick vi till bilen och åkte till pappas lägenhet, men jag minns inte. Jag minns inget mer men det han sa kommer jag aldrig att glömma.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Vikten påverkar ju utseendet precis som hår, långt eller kort. Så även om jag inte just nu är överdrivet fet så vet jag ju att det påverkar utseendet. DIn bror sa ju åt dig om den förändring han såg precis som du sa din åsikt om hans, dvs håret. Jag tycker väl inte det var mer hemskt, vore ju värre om inget sas om det var en märkbar förändring. Klart man är lika mycket värd oavsett storlek man blir inte automatiskt ofräsch för att man är tjock men man måste alltid oavsett vad det gäller ifrågasätta om man känner sig stött. Jag tycker det är drygt med folk som lägger sig i men hellre för mycket än att ingen bryr sig.Sen är resten , mycket upp till en själv. Tycker du skall säga åt din bror att han får ta tag i uppfostran av sina barn. Det är ju inte artigt att dom tjatar i att du är tjock. Nog för att dom troligen ser det men inte är väl barn i den åldern utseedndefixerade så dom tror väl man ska jiddra på om ingen säger stopp. MAn får förklara ja, faster är inte smal men nu är det så och hon är precis lika bra för det, enough´s enough. Nu skrev jag mycket, om allt... :)
SvaraRaderaDu har så rätt, i så mycket. Det är synd bara att det ska vara så svårt...
SvaraRadera