Jag äter eller dricker aldrig något som kan uppfattas som onyttigt när jag är ute bland folk. Det är nämligen enklare att välja bort det än att stå ut med blickarna. Folk stirrar som att det inte finns någon morgondag, särskilt på tunnelbanan. Jag väljer medvetet bort att äta glass, godis, eller kanske dricka läsk när jag rör mig där det är mycket folk. Om jag skulle göra det, känns det som att jag samtidigt skulle vilja hänga en stor skylt ovanför huvudet där det står: "Jag äter inte detta varje dag. Det var säkert tre månader sedan sist. Men idag var det jättevarmt och det verkade så gott och svalkande med en glass." Några sådana skyltar finns inte, de skulle väl säkert inte hjälpa heller.
Å ena sidan blir jag förbannad för att jag anpassar mitt liv efter vad människor jag inte ens känner gör, å andra sidan är det sjukt jobbigt att ha folk stirrandes på en... Jag väljer bort glassen. Utan att blinka.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Tack! Laxen var väldigt god. Gjorde samma sak i onsdags när min pojkvän var här och han gav det högt betyg också.
SvaraRaderaJag är som dig och känner att jag lättare kan stå emot sånadär onyttiga saker när jag har folk omkring mig... folk som kan kolla snett. För mig är det nästan farligare att vara hemma ensam... som idag; nu har jag nyss stoppat i mig en hela chokladkaka utan att blinka. Och ingen såg den: då har den väl aldrig funnits heller?
Trevlig kväll! Här ska det snart sovas.
Men tjejen, inte ska du behöva känna så. Är du sugen på något gott - whatever it is - så ska du äta det.
SvaraRaderaSTYRKEKRAM!
På ett liknande sätt känner jag igen de tankarna. När jag var yngre byggde dom ett mcdonalds här i min hemort. Jag tror jag gick första året på gymnasiet och alla började äta där på lunchen istället för i skolan. Jag hade ångest för varje gång jag såg samma personer där samtidigt som mig, vad skulle dom säga bakom min rygg när jag var där så ofta?
SvaraRaderaI dagens läge så har jag vänt tankarna och tänker': Om dom var där igår när jag var där, och också idag när jag är här - det betyder ju att dom äter på mcdonalds lika mycket som jag. varför ska jag ha dåligt samvete? Men det är svårt, man vet inte hur det är att vara stor, förrän man har varit det själv.
Jag tycker inte att du ska tänka så mycket på vad alla andra tycker och tänker, du själv vet ju att det var längesen sist och det hamnar så mycket energi på något helt onödigt. Men jag förstår dig, det gör jag. Kram i mängder!
filifjonkan: det som är synd med det är ju att egentligen ska man ju kunna känna att man ska äta vad man vill, när man vill. Men vem har sagt att något är enklet när det handlar om mat?
SvaraRaderaullis: Tack! Kram tillbaka.
anna: Klokt det där med att vända på det - känner de igen mig så är de ju här lika ofta! Jag försöker ofta tänka som du skriver, det viktiga är ju att jag själv vet att jag inte äter glass varje dag. Och jag försöker också tänka att har de inget bättre att lägga sin energi på än vad jag äter eller dricker på tunnelbanan, så har de för sorgliga liv. Men vissa dagara tar man åt sig mer än andra förstås. Kram till dig med.