Tack jag mår skit, hur mår du själv?

A-k lämnade en kommentar till det här inlägget, och hon skriver bland annat:

Vikten påverkar ju utseendet precis som hår, långt eller kort. ... Din bror sa ju åt dig om den förändring han såg precis som du sa din åsikt om hans, dvs håret. Jag tycker väl inte det var mer hemskt, vore ju värre om inget sas om det var en märkbar förändring. Klart man är lika mycket värd oavsett storlek man blir inte automatiskt ofräsch för att man är tjock men man måste alltid oavsett vad det gäller ifrågasätta om man känner sig stött. Jag tycker det är drygt med folk som lägger sig i men hellre för mycket än att ingen bryr sig.

Jag håller med, så klart. Visst är det logiskt att påpeka även en sådan förändring som vikt, precis som hår eller annat.

Skillnaden jag känner först och främst är väl att hår är ofta något självvalt, man väljer vad man vill ha för frisyr. Att gå upp i vikt är sällan något positivt och ser man förändringen ska man nog först och främst fråga hur personen mår. Tycker jag. Men min bror var ung, jag har inga krav nu på att han skulle vetat vad som var rätt eller fel då.

Något som hör hit är dock att jag inte var fet. Jag är fet nu, och kan därför säga att jag inte var det då. Däremot började jag tro det efter det där (och en del andra grejer som hände). Jag var fullt normalviktig, men har spenderat största delen av mina tonår med att tro att jag var stor som ett hus. Så småningom blev jag också det, kanske för att det hör ihop med min självbild?

Min bror var också otroligt hånfull när han sa det där, vilket så klart gjorde ont. Han hade aldrig pratat till mig på det sättet förut. Jag har aldrig varit bra på att säga emot honom, speciellt inte när jag var yngre för jag var så himla osäker då. Så här i efterhand kan jag känna att jag åtminstone skulle ha visat honom att jag blev ledsen.

Det här får mig att tänka på hur tabu det är med övervikt i vårt samhälle. Om någon vi känner har blivit smal är vi snabba med att berömma hur snygg personen har blivit och hur duktig han eller hon är.

Om någon vi känner ökar kraftig i vikt är vi inte så snabba med att säga något. Vi har lärt oss att man inte ska det - man pratar inte om det. Men precis som A-k skriver tror jag det vore bättre om vi vågade bry oss lite mer. Ställa frågan: hur mår du? Kanske skulle det räcka långt.