Jag har aldrig kunnat prata med någon exakt om hur min relation till mat är. Jag har hintat till några stycken, bland annat terapeuter, men har aldrig högt sagt rakt ut precis hur det är. (I mitt huvud definierar och funderar jag på det hela tiden.)
Däremot var jag i närheten och nosade med en vän en gång. Vi pratade om hur jag hade mått en viss period, då jag var deprimerad och mådde rejält dåligt. "Jag satt väl mest inne och åt hela tiden", sa jag. Och höll andan. Hennes svar var klokt och insiktsfullt:
"ja, men hade du inte ätit hade du väl druckit, börjat ta droger, skurit dig i armarna eller något annat destruktivt".
Precis så är det. För mig. Maten är verkligen min drug of choice. Jag skulle till exempel aldrig komma på tanken att dricka alkohol en dag som igår, när jag mår så dåligt. Jag äter. En alkoholist dricker.
Det svåra i ekvationen är att äta måste man göra, för att överleva. Det är svårt att förhålla sig till.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Du har satt ord på mina tankar. Jag har varit överviktig sedan tidiga tonåren och känner igen mig i allt du skriver. Hur elaka ord dröjer sig kvar, sorgen över att man väljer bort att göra roliga saker på grund av sin vikt, blickarna.... Så bra...
SvaraRaderaDe finns ingen som inte är fet som begriper att mat kan vara en drog i alla fall är de väldigt få.
SvaraRaderaJag kommer själv i håg när jag började att tröstäta och de var när jag blev "övergiven" när min mamma blev åkte in och ut på sjukhus för att senare dö ifrån oss.
Att inse är att börja läka en bit- att sen börja agera är en bra bit till läkning.
Jag önskar dig allt gott i världen.
Du är otroligt insiksfull och duktig på att uttrycka dig.x
Tack snälla du. Jag önskar även dig allt gott i världen. Ta hand om dig. Kram
SvaraRaderaHej! Jag är en 6 barnsmamma som har varit tablettmissbrukare på Treo Comp ända sedan -93.
SvaraRaderaDe sista året ökade det så på slutet så åt jag ungefär ett rör om dagen och läkare skrev bara ut åt mig...
Har nu varit snart utan i 3 månader men kan få abstinens ändå och det är tur att jag bor 2 mil från apoteket för jag har fortfarande recept kvar på Treo Comp...
Till slut kunde jag inte gå ut, jag levde i en dimma och min sambo skjutsade mig till slut på psyket där jag tvångsvårdade och prövade att ta livet av mig flera ggr när de tog bort medicinen...
Nu idag så är jag utskriven och distriktet får komma med min medicin 2 ggr/dag för jag får inte hantera den själv eftersom jag är självskadebenägen...
men då har jag bytt ut det till att inte äta eller kräkas när jag äter...
Så jag förstår hur du känner det, det är så sant som din vän säger det skulle vara värre med droger eller alkohol...
Jag är också tacksam över att jag inte har gått på tyngre tabletter eller alkohol...
Kramar till dig
Dockmamman: kämpa vidare. Du är viktig. Du betyder något. Hoppas du har hjälp och någon att tala med.
SvaraRaderaKram