Jag har en riktigt, riktigt dålig dag idag. Har inte mått så här dåligt på länge, har inte mått dåligt alls på länge. Men idag är allt åt helvete och jag reagerar med att vilja gå tidigare från jobbet, köpa massor av mat, godis och skit och krypa ner under täcket framför tv:n, proppa i mig alltihop och aldrig visa mig mer.
Så fungerar det. Jag är naturligtvis inte hungrigare än andra dagar, det här är mitt sätt att hantera, eller snarare inte hantera, känslor. Det vore naturligtvis bättre på alla sätt och vis att prata med någon istället, ventilera allt som känns skit. Men jag har ingen jag står tillräckligt nära just nu för att göra det, och galenheterna i mitt huvud säger mig att jag inte vill heller.
Maten är en tröst som alltid finns där. Dagar som denna längtar jag ihjäl mig efter den trösten.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Hoppas det känns bättre idag.
SvaraRaderaSjälv har jag maten som tröst, glädjeämne, uppiggning, sövning, bot mot tristess, belöning, fira något roligt...allt...Har man väl vant sig är det svårt tänka om.Värst är väl när man tröstäter för att man är så fet...jag menar hallå...
Jo hallå, men inget är ju logiskt med det här. Inget.
SvaraRadera