Ååh, det är så jävla, jävla jobbigt vissa dagar. Vissa dagar önskar jag att jag inte fanns, att jag inte behövde finnas, inte behövde vara den jag är.
Gjorde om håret i början av veckan. Kände mig så snygg, det blev jättebra tyckte jag. Idag var jag däremot tvungen att köpa kläder. Det är ett tvång, det finns inget nöje i det överhuvudtaget. Jag har råd, jag har tid, jag har tillgång men det är inte kul. Jag var på så bra humör innan, men en timme i två affärer med varsin provhytt förstörde allt.
Jag vet ju att jag är fet, jag vet det, jag vet att alla vet det. Men jag lyckas oftast övertyga mig själv om att jag är rätt normal ändå, en människa precis som alla andra. Som går till jobbet, hänger med kompisar, som har ett liv som rullar på.
Jag var helt enkelt inte beredd på att bli äcklad av mig själv. Eller var för sen att stänga ute det, jag vet inte. Men äcklad blev jag. Jag stog framför spegeln och såg valkarna, storleken på kroppen, hur illa byxorna sitter fast jag faktiskt får plats i dem. Jag är så jävla motbjudande. Så känns det. Klart jag är singel, vem fan skulle finna detta attraktivt?
Skit i håret, vad behöver jag ens vara snygg i håret för? Alla ser ju bara kroppen i alla fall, det är bara jag som ser håret när jag väljer att bara titta mig i speglar i ansiktshöjd. Ser man allt, som jag gjorde idag, finns ingen anledning att ens reflektera över om jag är snygg i håret eller inte. Kroppen talar sitt eget, tydliga språk.
Och hela tiden bränner chokladbiten i jackfickan.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Pepp:
SvaraRaderaJag känner inte särskilt många feta men en sak kan jag säga om de jag känner.
Gillar jag dem så gillar jag dem för deras personlighet. Ogillar jag dem så ogillar jag dem av samma anledning.
Hur stora deras kroppar är är sekundärt. Det är trots allt insidan som räknas, kanske inte först om man ska vara helt ärlig (och det tycker jag att man ska vara) men i längden.
Så, ser du uppvinden framför dig? Om inte så kommer du ändå snart att känna av den :)
Åh, vad jag känner igen mig. Chokladen som tröst... Chokladen som egentligen bara förstärker det problem jag har.
SvaraRaderaNu är jag inne på en annan väg. Har bestämt mig för att jag baske mig ska tycka om mig själv och att jag därför ska ge min kropp det den förtjänar. Min kropp - jag - mår inte bra av att göda den med choklad. Den behöver så mycket annat och nu när jag ger den det så ger den mig tusenfalt igen. Jag känner mig piggare, gladare och starkare. Det är lång väg kvar att gå men jag vill aldrig må så där dåligt igen.
Kram
Åh, vad ska jag säga, jag skulle gå på håret och se det...
SvaraRaderaJag har många överviktiga människor runt omkring mig, min sambo är ett ex men jag tänker aldrig på deras vikt...
Jag förstår att du känner som du gör när du ska prova kläder för det är så konstiga storlekar nu för tiden...
Det är inte dig det är fel på det är fel på affärer som inte tar in större storlekar vare sig på kläder eller skor, som min sambo har strl 47 påp skor...
Men jag har följt med en vännina till EN affär som bara är för större människor och de har sk*tsnygga kläder, jag ville ha och ha men de passade inte på mig men jättefint på henne...
Har du inte någon sådan affär i närheten, felet är också tror jag att självförtroendet åker ner mycket när det står smala, snygga kvinnor och tar betalt...
Kan det inte vara mer normala människor, framförallt i en butik för större kläder kanske det vore mer passande med en människa som är större och vet hur det är och känns...
Nu blev det blabla igen men vad tycker du?
Har en tävling hos mig...
massor med kramar och hoppas att du får en bra helg
Det gjorde ont i hjärtat att läsa detta inlägg, jag blev ledsen.
SvaraRaderaDet är klart du ska vara snygg i håret, det är bara som du tror att alla bara ser kroppen. De flesta värderar det inre högre än det yttre - tack och lov. Kram
Jag har läst hela din blogg och den betyder oerhört mycket för mig. Du sätter fingret på allt som vi överviktiga upplever inom oss.
SvaraRaderaJag väger 90 kg, har gått ner ca 5 kg hittills. I onsdags tog jag mod till mig och började på en salsakurs. Det var helt underbart, trots att ingen bjöd upp mig. De var dock tvungna att dansa med "tjockisen" eftersom man bytte partner då och då, haha. Jag var tjockast i hela salen, men jag kunde dansa minsann!
Hatar också att handla kläder. Går bara in på tråkiga Lindex och handlar deras märke Generous. Är skittrött på jävla Generous och Å+. Har flera flyttkartonger med gamla "smalkläder" i källaren som jag tänkt ha när jag gått ner i vikt.
Tassar in och undrar hur det är med dig, hoppas att din helg varit bra/Kram
SvaraRaderaKlart du ska vara fin i håret! Du är ju du oavsett kilon! Att man är smal är ju absolut ingen garanti för varken lycka eller skönhet! Se dig själv, och uppskatta det du ser. Vill du ändra på något så gör du det, men du tycker om dig själv under tiden, och du låter det ta tid!
SvaraRaderaJag brottas också med min vikt..vissa dagar vill jag bara gömma mig bakom en stor gardin...Men jag har insett att jag måste ändra på hela mig, en liten bit i taget för att komma dit jag vill. Jag vill vara frisk, sund och normal! Under två veckor har jag varken druckit alkohol, rökt eller hetsätit, jag tänker efter varje dag, analyserar vad jag vill, och jag har betsämt mig för att nu tar jag tillbaka mitt liv igen!
Vikten? Nja, vågen, den kan vänta...
Jooo, det är klart att du ska bry dig om ditt hår! Starta den goda cirkeln, med lite glädje över håret kan du få energi till att tycka att något annat också är helt ok och så vidare. Sluta slå på dig själv, din personlighet sitter i din vikt, det är bara du som låser fast den i kilona.
SvaraRaderaJooo, det är klart att du ska bry dig om ditt hår! Starta den goda cirkeln, med lite glädje över håret kan du få energi till att tycka att något annat också är helt ok och så vidare. Sluta slå på dig själv, din personlighet sitter inte i din vikt, det är bara du som låser fast den i kilona
SvaraRaderaBerander: tack för pepp, igen. Verkligen.
SvaraRaderaJag tror också att de allra flesta gillar eller ogillar människor för deras personlighet.
Överviktiga, däribland jag själv, är dock jävligt bra på att övertyga sig själva om att så inte är fallet.
Anonym: vad underbart att höra. Det är otroligt starkt av dig. Jag hejar på dig! Kram
Dockmamman: jag tycker att personal i butiker ska spegla hur samhället ser ut. Tjocka, smala, långa, kortväxta, vita, svarta... Hur många med slöja ser vi jobba i en klädbutik? En butik med human livssyn får mig att bli glad, men jag vet inte var en sådan butik finns i Sverige.
Vad gäller affärer för större personer så är det bara där jag handlar. Jag är expert på det. Själv tycker jag att de mest gör kläder som inte känns unga, och de varieras dessutom inte. Det är samma samma jämt och jämt, är man mindre kan man välja stil men det kan man inte som stor.
Att mitt självförtroende sjönk berodde varken på butiken eller personalen - det berodde på min enormt hårda press på mig själv, att jag har bankat in i mitt huvud att jag skulle duga bättre som smal. Kram.
Pia: jag vet att det är så, men det är skönt att höra dig säga det. Tack. Kram
LB: vad underbart med salsan! Heja dig! Underbart att du valt en "träningsform" som mer är ett nöje! Fortsätt med det, och njut.. Kanske försvinner kilon på köpet?
Håller helt med dig angående kläderna. Hatar just nu Lindex, Kapp Ahl, Åhléns och H&M, men måste handla där. Dubbelbottnat . jag är OÄNDLIGT tacksam att storlekarna finns i åtminstone ett par butiker, men vill också kunna välja mera själv.
Dockmamman igen: helgen var både fantastisk och jobbig, men i det stora hela bra. Hur var din?
Anonym: tack för pepp! Du har rätt. Det är viktigt att lära sig att tycka om sig själv, acceptera sig själv. Inte bara viktigt, utan nödvändigt tror jag. Blir glad av att läsa om din framgång och att du väljer bort vågen och istället fokuserar på ditt inre.
Anna J.D. Jacobsson: det var ett fint sätt att se på det, att håret ska vara början på en positiv cirkel. Jag ska försöka tänka så! Och du valde rätt ord där - det är JAG som låser fast personligheten i kilona. Jag är väl medveten om det, men det är oändligt svårt att sluta med något som man har gjort hela sitt liv. Att slå på/trycka ner mig själv är i princip det enda jag är bra på. Jag försöker, varje dag, att bryta det.
..känner oxså den där frustrationen och ångesten över att man kan känna att man är normal så länge man inte står och ser sig själv i en spegel i en provhytt.. fast jag kan ju inte ens hitta ett par byxor som passar för jag är så svankryggig att det blir minst en halvmeter tyg över i ryggen.. Läste en kommentar om en som sa att den tyckte om en person för den hon är.. Helt underbart att det finns personer som dessa, fast jag tror inte alltid det är sant. Det första man ser är utseendet, är man då en sådan storsint person som inte bryr sig om utseendet utan är intresserad av hur man är som person då är man lyckligt lottad, för de är inte av min erfarenhet många. Jag har precis börjat läsa din blogg och jag tycker du skriver så otroligt bra, hittade dig genom metrobloggens Anna:)
SvaraRaderaMånga kramar till dig och en energikick till dig att orka kämpa för den du är!
// Thess