Terapin, 4

Fy fan. Jag kan inte beskriva det bättre än så. Fy fan. Idag har jag mött någon som är avskyvärd i sitt sätt och sitt tänkande. Som ställer orimligt höga krav och dömer på förhand. Som har en illasinnad människosyn och som inte ger någon en chans.

Som säger:

Du duger inte förrän du är smal. Innan du går ner i vikt har du inget värde.

Du är äcklig och patetisk som sitter och drömmer om att bli omtyckt så som du ser ut nu.

Du kan lika bra ge upp för du kommer aldrig vinna den här kampen.

Du kommer att vara ensam hela livet om du inte blir smalare.

Fruktansvärt, visst? En avskyvärd person som man aldrig skulle vilja ha i sitt liv.

Jag har den i mig. Som en del av mig. Det är min inre domare och den är starkare än alla röster jag någonsin hört.

Idag fick jag känna på att medvetet ta fram domaren och kliva in i henne, prata som henne, tänka som henne. Jag hatade henne på en gång och mådde fysiskt illa av vetskapen om att hon är en del av mig, finns inom mig och har sådan makt över mig.

Jag vill göra allt jag kan för att få henne att dra så långt åt helvete det bara går.