Sluta idiotförklara feta

"Det är inte klokt hur vi tassar runt mörkhyade. Det är inte hälsosamt att vara för mörk. Jag hörde på P1 härom dagen om läkare som inte tar upp hudfärg med sina patienter. Mörk hudfärg dödar och ändå ska vi låtsas som ingenting och hylla människor som ”älskar” sin hud.

Jag tror dem inte.
Jag tror inte att någon som är svart vill vara det.
Inuti varje mörkhyad människa finns en vit som vill komma ut."


Nej, det kan väl inte stämma? Ingen kan väl ha skrivit så? I Sverige? 2010??

Nej. Det har ingen gjort heller. Men Mallin Wollin har skrivit exakt dessa ord - men om överviktiga.

Det finns inget som stör mig så mycket som människor som tror att de vet bäst. Som bara utgår ifrån att DE vet vad som är bäst för varje människa som vandrar på den här planeten. Hon läses av tusentals personer och det skrämmer mig att hon gör så grova generaliseringar. Dessutom: vad är "fet" för henne? Hon nämner mulliga modeller i texten, är de feta tycker hon? Om jag inte är helt fel ute så är de som räknas till mulliga modeller, eller plus size-modeller, i modebranschen typ vanliga 42:or? Fet my ass.

Julia Skott skriver i affekt och hon gör det bra.

Hälsa är inte detsamma som kilogram och lycka är inte detsamma som storlek 26 i jeans. Men hur fan övertygar man någon som Malin Wollin om det? Man fortsätter vara den man är. På sitt eget vis. Och man går inte på lögnen om att lyckan och hälsan enbart hänger ihop med BMI.

Och till Malin Wollin: sluta för fan att nedvärdera människor till puckade, omedvetna varelser som inte har en hjärna att använda likväl som en kropp. Vi väljer själva hur vi vill leva. Det är liksom det som är hela grejen. Jag väljer inte åt dig så väljer inte du åt mig, deal?

(Linda Skugge skriver också om detta idag. Well done! Fattar inte heller varför man ska säga att mulliga tjejer/killar duger som de är och ”mulliga är också snygga”. När verkligheten inte ser ut så. Och var hamnar moroten hos dessa då? Om de bara ska få höra att de är så bra och duger och är fina? Ja du, Linda. Kanske hamnar moroten i att kunna leva sitt liv och utföra saker utan magsår och istället med en lugn, trygg självskänsla? Som aldrig vacklar eftersom vetskapen finns om att det inte bara är prestation som genererar värde utan också vilken person man är? Just a thought.)