Som det är, bara

Jag tycker det är jobbigt just nu att inget liksom bara kan få vara. Vara ifred, utan värderingar, onda och goda tankar, måsten, kamp eller sorg.

Jag är tjock.
Jag har dålig kondis.
Jag tar inte hand om mig själv särskilt bra just nu.

Kan det inte bara få vara så? Kan det inte räcka med det konstaterandet?